EU-byråkraterna ska ge sjutton i Sveriges regionala flygplatser

Om EU-byråkraterna som hotar Sveriges regionala flygplatser: Som gammal regionalpolitisk utredare och EU-fackboksförfattare kan jag inte direkt säga att jag är särskilt förvånad över att den där elitära EU-kommissionens klåfingriga byråkrater renons på allt vad folkligt mandat heter nu överväger att förbjuda det stöd som staten delar ut till regionala flygplatser. Detta för näringsliv, besöksnäring och arbetspendling så viktiga infrastrukturnät på totalt 36 flygplatser vill de med andra ord strypa helt – om det får som de vill. Far och flyg, EU-byråkrater, ge sjutton i att klåfingra på detta viktiga regionalpolitiska nätverk – från Gällivare och Pajala i norr till Kristianstad och Ängelholm i södra Sverige. Flygplatser som i vårt glesbefolkade och geografiskt långsträckta nation i rätt många fall inte går att driva vidare utan ett samhällsstöd (läs kommunalt och regionalt samhällsstöd). Staten har däremot – som på så många andra områden i regionalpolitiken – sedan ett antal år tillbaka abdikerat och lagt över ansvaret för många regionala flygplatser på primärkommuner och regioner. Men inte heller det har EU-byråkraterna i Bryssel riktigt förstått. Det kan konstateras att på somliga håll fungerar det hela tämligen hyggligt medan det på åter andra knappt hankar sig fram och lever ur hand i mun. Sammantaget finns goda skäl att kritisera den här omläggningen av ansvarstagandet för de regionala flygplatserna från staten till kommuner och regioner., där flygplatsstödet ju ska konkurrera med skola, äldreomsorg och sjukvård i budgetbehandlingarna. Staten äger numera via statliga Swedavia bara Arlanda, Landvetter (Göteborg) och ytterligare nio flygplatser och dessa gick år 20012 med cirka 800 miljoner i överskott (varav det mesta dras in av Arlanda). Det 36 flygplatser som staten har släppt ansvaret för gick däremot back med nästan en halv miljard kronor år 2012. Hälften av dessa förlorade också passagerare i fjol. Och följden? Jo, vissa kommuner står inför en allt tuffare budgetklämma - för att alls kunna ha flygtrafiken kvar – och kan tvingas välja mellan att satsa på flygplatsen och i gengäld kanske nödgas skära ner på budgetmedlen till skolan eller äldreomsorgen. Inget enkelt val precis, när man egentligen vill ha både ock. Så höjer inte staten sin insats här – och stöttar det regionalt angelägna flyget – med något 100-tals miljoner kr (rätt blygsamt belopp) per år så är risken stor att flera viktiga mindre flygplatser kommer att bli nedlagda. Och hur går det då med t ex turismen i Sveg, gruvbyggarna som flyger in och ut till Gällivare och Pajala, Dala airport eller regionala centra som Kalmar och andra med redan rätt dåliga kommunikationer!? Vid nya nedläggningar av regionala flygplatser så skulle de regionala obalanserna bli ännu större och som en följd av detta skulle stora delar av Sverige får det svårare att överleva. Att klåfingriga EU-byråkrater just inget förstår av det här i Bryssel förvånar väl ingen. För dem handlar det – som så ofta – om att samhällsstöd (regionalt och samhällsekonomiskt viktiga sådana, spelar ingen roll) ju alltid ses som ingrepp i den “fria” marknadens sätt att fungera. Propåerna nu därifrån om att förbjuda, eller åtminstone begränsa, samhällsstöd för regionala flygplatser ska därför ses i just det ljuset. Enda undantaget från den regeln är väl allt EU-stöd (nästan halva årsbudgeten) som går till jordbruket – i främst södra Europa. Att EU-kommissionens byråkrater – med sina elitärt goda levnadsvillkor – ska förstå att vårt regionala flyg är en vital del av vår infrastruktur och som möjliggör för ekonomin i stort att fungera också hyfsat väl även utanför högtrycksområdena är tyvärr mindre sannolikt. Återstår dock att se om de vågar gå vidare med det här förslaget. Skulle det – trots växande protester – ändå bli så att EU går vidare och förbjuder samhällsstöd till regionala flygplatser, får väl regering och riksdag överväga ett återförstatligande av regionala flygplatser, och dessa sedan inlemmas i ett gemensamt bolag tillsammans med de vinstgivande som nu finns i Swedavia. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i Piteå-tidningen 24/6 m fl)

Omfattande fusk i åkeribranschen - brott om EU:s cabotageregler och oschysst konkurrens

Om det stora fusket vid anlitandet av utländska vägtransportare i Sverige: Så är det då åter bekräftat att det förekommer ett omfattande fusk med regelverket bland utländska transportare som i Sverige kör runt med gods och bryter mot gällande regelverk på EU-nivån. Sorligt nog så nyttjas dessa transportare även av välkända företag i Sverige. I en färsk studie gjord vid Lunds Tekniska Högskola, med aktivt bidrag från många inhemska transportarbetare, visar på ett omfattande fusk med EUs regelverk för s k cabotagetrafik, dvs rätten att under en veckas tid uppta laster när man ändå åkt in i Sverige med gods från utlandet. Slutsatsen är att det förekommer ett utbrett fusk där lågavlönade förare kör inrikestrafik med utländska lastbilar, helt i strid mot såväl svenska som internationella EU-regler. Det här har – för den som velat “läsa på” - varit välkänt inom branschen och det är bra att få detta eländesgeschäft bekräftat på denna seriösa LTH-nivå. Nu finns tillräckliga med bevis för att göra något åt saken. Det handlar inte bara om skamligt låga löner och vidriga arbetsvillkor, det rör också trafiksäkerheten. Den olagliga trafiken med utländska förare och fordon står därtill utanför all reguljär kontroll av t ex däck och bromsar. Bötesbeloppen för olaglig cabotagetrafik är tyvärr så löjligt låga att de bara marginellt förtar den enorma konkurrensfördel dessa "företag" har skaffat sig jämfört med seriösa, svenska och utländska åkerier. Nu måste konkreta politiska beslut tas av regering och riksdag för att stoppa denna illojala och olagliga konkurrens. Frågan måste naturligtvis drivas både nationellt och på EU-nivå. Dessutom måste en övervakning värd namnet sättas in så att det blir en rejäl risk att bedriva denna form av brottslighet. Men det räcker inte. Man måste också ställa sig frågan vem och vilka som ytterst är ansvariga och medskapare till en marknad för detta genom att systematiskt anlita åkerier och speditörer som helt uppenbart varken kan eller vill följa avtal och lagar med de priser som tillämpas. Var det inte näringslivet – Svenskt näringsliv med dess branschorganisationer - som ivrigt verkade för Sveriges medlemskap i EU med argument om schyssta och likvärdiga konkurrensvillkor? Var finns dessa röster nu? Nu har industrin, svensk handel och andra ett ordentligt underlag i den här LTU-studien att bidra till städa undan de oseriösa och att upphandla transporttjänster så att seriösa åkerier får bättre konkurrensvillkor och får en fair chans att konkurrera på lika villkor. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Arbetarbladet 10/6, Gotlands tidningar 12/6 m fl)