Om en stor SCB-opinionsmätning som pekar på maktskifte i Sverige men också på bekymmer:
Statistiska centralbyråns, SCB:s, stora partisympatiundersökning med runt 9 000 tillfrågade görs två gånger om året och tas på större allvar än andra opinionsmätningar. Så också den senaste som kom den 5 december och ger ett antal intressanta besked.
För det första: Vore det val i Sverige idag så skulle det bli maktskifte och den sittande Reinfeldt-ledda regeringen skulle få respass. De tre partier som ibland kallar sig för rödgröna skulle tillsammans nå 49,1 procent och de fyra regeringspartierna 41,8. SD blir liksom i dag vågmästare.
Men i regeringspartiernas siffra ingår Kristdemokraterna, KD, som också i den här mätningen ligger klart under riksdagsspärren (4 %) och skulle åka ur riksdagen. Därmed skulle de rödgröna få egen majoritet i Sveriges riksdag.
För det andra: Det i svenska medier den senaste tiden flitigt diskuterade uppseendeväckande beteendet från vissa ledande sverigedemokratiska politikers sida har så här långt inte nämnvärt försvagat opinionsstödet för SD. Visserligen hade en mycket stor del av intervjuerna gjorts innan Sverigedemokraternas skandal med järnrörshuliganerna i Stockholm briserade.Men det råder ingen tvekan om att partiet sedan valet 2010 har gjort en framryckning och att det framför allt har tagit väljare från Socialdemokraterna och Moderaterna.
I denna mätning når partiet 7,9 procent av rösterna. Exakt hur utfallet hade blivit om SCB-mätningen i sin helhet i stället genomförts efter senaste veckornas skandaler är dock omöjligt att veta.
För det tredje: Socialdemokraternas uppgång under Stefan Löfvens ledning har bromsats upp. Strategin att lite småängsligt vara “alla till lags” har inte riktigt betalat sig. Visserligen har partiet en statistiskt säkerställd uppgång sedan valet 2010, men har med samma säkerhet backat sedan senaste SCB-mätningen i maj 2012. Den effekt som Löfvens trygga utstrålning den första tiden fick efter allt bråk i partiet under förra vintern har alltså klingat av. Partiet når nu 34,8 procent av rösterna. I ett historiskt ljus är det självfallet mycket måttligt. Särskilt med tanke på att partiet befinner sig i opposition mot en trött regering som är inne på sin andra mandatperiod.
För det fjärde: Regeringens småpartier – Fp, Cp och KD - fortsätter att krisa i skuggan av det dominerande Moderaterna. Samtliga regeringspartier backar sedan valet 2010, men för några partier är läget allvarligare än på mycket länge.
Kristdemokraterna under socialminister Göran Hägglunds ledning fortsätter med sina 3,8 procent att befinna sig under fyraprocentsspärren. Folkpartiet under utbildningsminister Jan Björklunds ledning når blygsamma 5,5 procent och Centerpartiet under en allt mera osäker Annie Lööfs ledning har förlorat var tredje väljare sedan valet och har nu bara 4,4 procent i väljarstöd (= knappt över riksdagsspärren).
Särskilt dramatisk är nedgången för Centerpartiet i också tidigare starka regioner i landet. När så partiet knappt heller finns till i storstäderna ger det tydliga effekter på helheten. Det går inte att komma ifrån intrycket att partiledaren Annie Lööfs val av både samarbetspartners och politisk inriktning är ett svårslaget haveri.
Och, som sagt: Om partisympatiundersökningen vore valresultat så det skulle bli regeringsskifte i Sverige. Men dit är det ännu dryga ett år och nio månader – och i politiken brukar det vara en lång tid och mycket kan hända.
Statsminister Fredrik Reinfeldt och Moderaternas partiledare kan dock – med nuvarande SCB-siffror i ryggen - knappast med någon större trovärdighet fortsätta kräva besked av Stefan Löfven om vem han ska regera ihop med. Detta med tanke på att hans egna allians utan KD i riksdagen efter nästa val inte är särskilt många procentenheter större ihop än Socialdemokraterna ensamma skulle vara och just nu är. Så läget är bekymmersamt för Reinfeldt.
Men också Stefan Löfven och Socialdemokraterna har nu fått kvitto på i denna SCB-mätning att – om man vill lyfta ett snäpp till - att det är dags att bli tydligare som opposition och alternativ till regeringen Reinfeldt.
Liksom under Mona Sahlins rödgröna period fram till valet 2010 försöker S nu under Löfvens ledning lite för ängsligt vara vän med alla och inte utmana någon. Följden av den strategin blir då också att partiets profil blir oskarp i konturerna och lite mjäkigt grå till innehållet.
Partiet kan inte bara fokusera på entreprenörskap och innovationer utan måste skaffa sig en bredare dagordning som också omfattar frågor som exempelvis välfärd, miljö och jämlikhet samt presentera konkreta och rejäla förslag.
Det som brukar vara av betydelse för ett partis existens är inte enbart vad det står för utan också hur det skiljer sig från alla andra partier. Och just otydliga skiljelinjer mellan politikens huvudalternativ i Sverige är en inte oviktig förklaring till populistiska SD:s stöd på runt 7-8 procent i väljaropinionen.
Så både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven har fått åtskilligt att fundera över efter senaste, stora SCB-mätningen. Och för C-ledaren Annie Lööf och KD-ledaren Göran Hägglund så lär nog huvudvärken nu bli ännu lite större.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
Se vidare: http://www.scb.se/Pages/PressRelease____344806.aspx
