Tyskland avgör eurons framtid

Om hur eurons framtid kan komma att avgöras av tyska författningsdomstolen: Det är nu 60 år sedan det som idag kallas Europeiska unionen, EU, bildades. Tanken bakom den var folkförsoning och aldrig mera krig på europeiska kontinenten, och särskilt inte mellan Frankrike och Tyskland. Delvis så lyckades man också i den ambitionen. Men idag och sedan en tid tillbaka råder kris och växande misstro inom unionsländerna, främst så i spåren av den i väsentliga avseenden felkonstruerade och väl naivt utformade euromyntsamarbetet mellan de 15 av EUs 27 medlemsländer. Nord står mot syd och avgörandet blir – som så många gånger förr i historien – utvecklingen i Tyskland. Kan och borde euron räddas?, ja, har bl a den kloke ekonomiprofessorn Paul Krugman frågat i sina läsvärda kolumner i NYTimes i sommar. Kommer euron att kunna räddas?, mera osäkert har Krugman och andra svarat. Ett av de viktigare avgörandena i det avseendet blir utvecklingen i Tyskland. Dess mäktiga författningsdomstol i Karlsruhe ställer nu på om de till krisande eurosydländer avsedda borgensåtaganden och resursöverföringar verkligen är förenliga med tyska grundlagen. Den 12 september kommer deras bedömning och dom. Hur det går? Möjligen ja med vissa reservationer. Som extra påtryckning på dessa domstolsförhandlingar har ledande politiker i alla partier i Tyskland mer eller mindre tydligt förespråkat folkomröstning för att klargöra rättsläget. Unikt nog. Varför? Jo, ända sedan andra världskriget präglas tysk inrikespolitik av synnerligen stor respekt för den noggrant framtagna tyska grundlagen och en i motsvarande mån stark misstro mot folkomröstningar. Ingen annan europolitisk miljö präglas lika starkt som den tyska av att grundlagens och den representativa demokratins bindande betydelse. Så utan ett godkännande av författningsdomstolen lär det inte vara möjligt med någon tydlig “körorder” från tyska Merkel-regeringen att europeiska centralbanken, ECB, kan agera så kraftfullt som sannolikt krävs från ECB och eurozonspolitikerna samfällt för att rädda eurozonen från en fortsatt långvarig kris och möjlig del- eller totalupplösning. Så om allvarligast krisande Grekland men också svårt krisande Portugal, Spanien m fl i eurozonen ska kunna vara kvar och de femton i eurozonen ska hålla ihop lär de nog hoppas på att tyska författningsdomstolen den 12 september låter – därtill tubbat? – leverera ett utlåtande som möjliggör önska borgensåtaganden (=köp av statsobligationer etc) och nödvändiga resursöverföringar till krisande euroländer. Men hur gör de tyska partierna i förbundsdagen? Utlyser de en folkomröstning bara om författningsdomstolen gör “fel”, en icke önskvärd bedömning? Eller blir det en folkomröstning i vilket fall som helst? Vilket det blir i nuläget är högst oklart. Och vad händer om det blir en folkomröstning och de tyska väljarnas majoritet inte låter sig övertygas om vad förbundsdagens (riksdagens) majoritet vill och önskar? Spricker inte då euromyntunionen eftersom de tyska väljarna i en folkomröstning sagt sig inte vilja acceptera de större åtaganden och resursöverföringar som krävs för att rädda eurozonen? Eller så låter sig en majoritet av de tyska väljarna – men skepsisen är betydande – till slut ändå att i en folkomröstning övertygas om det rimliga i ytterligare resursöverföringar och åtagande av Tyskland (och andra) för att rädda euron från att falla samman. Men nog förefaller det mer än tveksamt om att en majoritet av tyska väljare i en direkt avgörande folkomröstning skulle gå med på att i praktiken även tyska skattemedel kan användas för ett paneuropeiskt ändamål som euron. Dessutom: vad är de två stora tyska partierna – Merkels – CDU/CSU och de tyska socialdemokraterna, SPD, beredda att riskera inför nästa hösts högst ovissa förbundsdagsval? Ens om det sedan skulle råka sluta i en ny, stor koalition mellan de båda efter valet. Så kanske det trots allt i nuläget är lite klokt att vårt östliga grannland, eurolandet Finland har beredskap för dessa olika möjligheter i nuvarande eurokris!? Och själva ska vi nog vara tacksamma för att en majoritet av svenska folket var kloka nog att inte vilja ansluta oss till euron för ett antal år sedan. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Piteå-tidningen och Folkbladet,Västerbotten 29/8 m fl) PS. Domen i Karlsruhe 12 september godkände med knapp nöd att det tyska eurostödpaketet på 190 miljarder euro är förenligt med tyska författningen. Vid ett annat utslag hade en folkomröstning kunnat bli en möjlig konsekvens om författningsdomstolen inte ansett stödpaketet vara förenligt med författningen. Men att gå utöver de 190 miljarderna i stöd blir nu ännu svårare, som framgår av utslaget i Karlsruhe. Domarna är stenhårda på stödpak för euron måste ha stöd i förbundsdagens båda kammare, och det är inte precis snutet ur näsan.