Växande klassklyftor och Keynes som hade rätt

Observerat om växande klassklyftor och Keynes som hade rätt om den ekonomiska politiken:

Det är nog – för den som verkligen vill gå till fakta och veta – någon ingen särskild överraskning av att det nu kommer dokumenterade uppgifter från Statistiska Centralbyrån (SCB) att den senaste femårsperioden betytt att klyftan mellan den tiondel som har det bäst ekonomiskt och den som har den sämst har fördubblats. Det visar sig också att de som befinner sig i den svenska botten har 350 kronor mindre att röra sig med i månaden än för fem år sedan, medan de mest välsituerade har ökat sina inkomster under samma tid med 23,5 procent och då handlar det om cirka 7‑300‑kronor mer plånboken i månaden.

Visserligen ser även finansminister Anders Borg dessa siffror som ”besvärande”, men det är i grund och botten bara ett resultat av den konsekventa omfördelning som Reinfeldt och Anders Borgs politik inneburit de senaste fem åren. Och att de ledande i Sverige nu trampar på de fattigaste och mest sköra. .Därmed faller den politiska högerns sista försvarsskans för denna sociala segregationspolitik, att rikedomen fördelas över hela befolkningen och att även de fattigaste får del av det ökade välståndet.

Få har gjort så mycket som Reinfeldt och Borg för att dra isär landet och försämrat livet för de fattigaste och mest sköra medborgarna. Grunderna till den politiken fanns egentligen redan i Fredrik Reinfeldt politiska pojkbok ”Det sovande folket”, och var nog ingen ungdomssynd från MUF-åren.

Tyvärr måste dock konstateras att Reinfeldt och Borg är inte ensamma skyldiga till att klyftorna ökat i Sverige. Också om dessa två bär huvudansvaret för de senaste årens fördubbling av klyftorna i samhället.

Socialdemokraterna kan dock inte svära sig helt fria från medansvar för att liberaliseringarna och avregleringarna av ekonomin, främst då den illa sjösatta avregleringen av kreditmarknaden lade grunden till de större klyftorna och den ohämmade girighet i vissa kretsar. S kunde också tidigare ha gjort mer för att begränsa effekterna av en ohämmad avreglering av skolan och olika omsorgstjänster som i marknadsutsättningens spår gjort vissa riskkapitalister sanslöst rika i obeskattade, skatteparadisvinster. Med Carema-skandaler och annat som färska exempel. Men huvudansvaret bär Reinfeldt och Borg.

En annan synnerligen ”besvärande” faktor för Sveriges situation är att Anders Borg fört en så passiv ekonomisk politik att vi nu får gå in i lågkonjunkturen med så besvärande hög arbetslöshet, att vi kanske inte på lång tid längre kan komma tillbaka till “full” sysselsättning. De 100 miljarder som delats ut i skattesänkningar – och nu senast i en onödig halvering av krogmomsen utan jobbeffekter – hade behövts bättre i offensiva utbildnings- och jobbsatsningar i den brittiske John Maynard Keynes andra.

Det är precis som “nobelpristagaren” i ekonomi, professor Paul Krugman skriver i en nyårskolumn (30/12) i New York Times: Keynes hade rätt (Keynes Was Right”, http://www.nytimes.com/2011/12/30/opinion/keynes-was-right.html)

Förhoppningsvis tar Socialdemokraterna till sig Krugmans budskap och går till offensiven igen när vi kommit in en bit på det nya året 2012.

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com

Juholt rätt ute men kommer att möta motstånd för sitt återregleringskrav

Observerat om Juholt och hans krav på återregleringar:

Alla medborgare måste kunna få grundläggande service, säger Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt (S) i en intervju i Dagens Nyheter den 7 december. Det är också hans och Socialdemokraternas motiv för behovet av om- eller återregleringar av verksamheter som el-, järnvägs- och apoteksmarknaden. Han har fullständigt rätt. Det gäller också när han diskuterar telemarknaden. Här konstaterar DN i en faktaruta att den avregleringen inneburit lägre priser. Förvisso. Men det är inte en positiv effekt av avregleringen utan beror huvudsakligen – som även tidigare utvärderingar konstaterat - på den tekniska utvecklingen.

Men nog kan man med rätta tycka att när mobilteletekniken utvecklades, man då inte såg till att den fick fäste i hela landet. I delar av Norrlands inland - också i besöksnäringsviktiga områden som fjällregionen - finns områden med usel eller nära nog ingen täckning alls. Frågan har ställts på sin spets när Telia Sonera nu vill ta ta bort telefonstolparna och koppla ner det gamla kopparnätet. Folk har helt oförskyllt ställts helt utan telefoni på platser där den funnits i snart ett sekel. Alla ska – oavsett var man råkar bo i landet – ha rätt till den kontakt- och livsviktiga larmlina som en fungerande telenät utgör.

Det är sådana berättelser som Håkan Juholt och andra hört under sina långa turnéer runt landet, och som nu fått Juholt att reagera. Och faktiskt så tror jag att det finns en stor förståelse även i storstäderna inför såna berättelser. Om inte annat så reser ju många storstadsbor ut i landet någon gång per år, åker skidor i fjällen på vintern och fjällvandrar på sommaren och hösten. Det finns inga som helst skäl att sikta på mindre än 100 procents täckning i telenätet. Det är och måste vara målet för en nationell roaming-strategi, som det heter på telekomspråk. Mindre än så duger inte.

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt har dock snabbt varit ute och redan beskrivit tankarna på återreglering av nu mindre väl fungerande telekomnät och annat som en radikal vänstersväng. Och han har starka krafter på sin sida i förvaltning och näringsliv. De av regeringen tillsatta myndighetscheferna är snabbt ute och stöttar statsministern i detta. Telekomsektorns vakthund Post- och telestyrelsen, PTS, talar om hur omöjligt ett krav på full täckning av landet för mobiltelefoni är.

Omöjligt? Alls icke om vi bara har ett system – reglerat och kravställande –om att vi gemensamt ska dela på kostnaderna är det ett fullt möjligt projekt. Hur det sedan ska gå till mera konkret kan behöva diskuteras närmare. Men möjligt är det förvisso. Dessutom är det fullt möjligt att göra det hyfsat kostnadseffektivt om nät och master är gemensamt förvaltade i ett gemensamt ägt bolag/näthållare i stället för att varje operatör för sig ska sätta upp egna, parallella master och nät. Konkurrera kan sedan de olika operatörerna på telekommarknaden göra högre upp i värdekedjan om tjänster av olika slag som de erbjuder sina respektive kunder. Precis på samma sätt som vi har ett gemensamt vägnät men trafiken på det vägnätet sköts av olika lastbilar, bussar och personbilar i stället för att varje åkare själv ska investera i ett eget vägnät.

Så borde lösningen varit redan när t ex bredbands- och mobiltelemarknaden gick in i en ny fas i skiftet 1999/2000 men nu när vi har facit av detta marknadens tillkortakommande (gick att förutse för den som ville!) så är det inte alls något orimligt krav att nu vilja om- och återreglera det som faktiskt inte visat sig fungera särskilt smart. Det gäller telekom, det gäller den snåriga och illa fungerande elmarknaden, det gäller järnvägen (har fungerat allt sämre samtidigt som trafiken fördubblats) och det gäller den dyra (krävt en extra subvention på en tia på varje receptläkemedel), nya avreglerade apoteksmarknaden.

Men givetvis kommer Juholt och andra med det här kravet att möta motstånd, rätt massivt rent av. Inte bara från statsminister Reinfeldt och andra marknadsivrare - från olika borgerliga partier och från den flora av företag som i olika avreglerade branschsektorer inom tele, el, apotek etc och även bland de riskkapitalägda företag som etablerat sig inom omsorg, vård, skola och annat som gärna vill fortsätta tjäna stora, inte sällan helt riskfria skattebetalarintäkter som de nu håvar in på olika mer eller mindre naivt sjösatta avregleringar. Och följaktligen göra vad de kan för att med stor kraft och stora lobbyresurser förhindra den om- och återreglering som många medborgare önskar sig sedan de sett effekterna av avregleringarna och marknadsutsättningarna av olika servicetjänster. Så Håkan Juholt har nog många med sig – bland vanligt folk och andra som vill göra en ärlig analys – när han nu vill göra om och göra rätt!

Det är bara att hoppas han står på och inte viker ner sig för det motstånd han möter och kommer att möta på detta område. Visst, Håkan Juholt, har gjort en och annan tabbe och har slarvat, men jag ser honom som en man av god vilja. Ja,jag tror han lär sitta kvar, trots att media spekulerar om motsatsen!

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. Noterar f.ö – apropå Arbetsförmedlingens dystra rapport om arbetsmarknadsläget 2012-2013 – att Arbetsförmedlingens DG Bermudez-Svankvist talade 7 dec. om att hon har rätt resurser när arbetslösheten befaras stiga kraftigt. Jo tjenare... Snacka om med regeringen synnerligen följsamma myndighetschefer!

Noterar också att bl a Seko-representanten Fällman gjorde bra ifrån sig på hearingen om järnvägsmarken i trafikutskottet 8 december! Underhållsberget är ju – har även en bra KTH-studie från härom året visat – magnifika 30 miljarder... så det där med att vi behöver investera och vårda vårt reala kapital (jfr partirådets nya kompletterande statsbudgetmål!) är synnerligen befogat och borde snarare ha lyfts fram för flera år sedan!