Har S blivit ideologilöst eller bara lite vilset?

Mona Sahlin listade nyss, intervjuad i tidningen Kupé, sina tre viktigaste frågor: homoäktenskap, kommunala hyresrätter och vindkraft. Jag unnar förstås alla att skåla i äktenskapets sakrala skumpa. Men är den viktigaste frågan på socialdemokratiska ledarens dagordning verkligen att flator och bögar ska få gifta sig i kyrkan? Var finns jobben och fördelningspolitiken och mycket annat!?
Luktar ideologilöshet lång väg det här. Har S slut på egna idéer i partiledningen? Eller bara vilset i sin nya roll som opposition??
/Undrar
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com

Trafikpremieskatten - början på ett systemskifte?

Analys
"Trafikpremieskatten" - bara början på ett möjligt systemskifte

Den 1 juli högeralliansens regeringen en extra-skatt på trafikförsäkringspremier. Alla bilister och mc-förare kommer att märka det genom att trafikförsäkringspremierna i ett första steg ökar med minst 700 kronor per år för en genomsnittlig försäkringstagare. Är detta månne första steget på ett stegvis avskaffande av den solidariskt finansierade och av svenska folket så uppskattade, allmänna sjukförsäkringen?

Att man nu på detta sätt lyfter ut de trafikskadade drabbar särskilt hårt kommer yngre förare och motorcyklister. Det borgerliga systemskiftet innebär att kostnaderna för sjukpenning, sjukersättning och aktivitetsersättning som är relaterade till trafiken överförs från det allmänna, solidariska socialförsäkringssystemet till fordonsägarnas privata trafikförsäkringar. I steg två är sedan tanken att man helt ska ta bort trafikskadade från det solidariska försäkringssystemet och i stället hänvisa dem till försäkringsbolagens bedömningar.

Vem betalar sjukpenning och sjukersättning om bolagen vägrar betala ersättning med hänvisning till försäkringsläkarens bedömning när de själva utgör tillsynsmyndighet?

Försäkringsbolaget kallar den nya, finansminister Anders Borg designade nya skattenför ”trafikpremieskatt”. Denna "trafikpremieskatt är 32 procent av trafikförsäkringspremien och gäller för alla fordon som är trafikförsäkrade. Det mesta som rullar, med andra ord.

Den kan i praktiken nog inte tolkas som annat än det första steget på väg mot en privatisering av våra också av liberaler och inte bara socialdemokrater så uppskattade socialförsäkringar.

Som den minnesgode minns så dök tanken tidigt upp i de borgerliga partiernas regeringsplanering om trafikförsäkringen som ett sätt att finansiera stora skattesänkningslöften. Tanken var helt enkelt att låta bilisterna ta över kostnaden för de skador trafiken skapar. På så sätt skulle socialförsäkringarna avlastas, och skattesänkningar på upp till tio miljarder betalas. Så resonerade man i trädgården hemma hos KD-ledaren Göran Hägglund i småländska Bankeryd.

Sura och befogade invändningar efter Bankeryd

Men rätt snart - som så ofta med lite vidlyftiga alliansförslag - visade det sig inte vara riktigt så enkelt. Försäkringsbolagen protesterade, eftersom de misstänkte att gamla kostnader skulle kastas över på dem. Och bilägarna tyckte att bilismen redan var nog hårt beskattad. Allra högst protesterade landets motorcyklister, föga överraskande. Försäkringarna är redan en av de största utgifterna för motorcyklister, och en drastisk höjning skulle kunna innebära slutet för denna hobby för flertalet som inte är så välavlönade.

Protesterna ledde till att den m-stämplade socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson tillsatte en utredning för att titta lite närmare på alla dessa problem som man bortsett ifrån i Bankeryd-överenskommelsen.

Finansminister Anders Borgs extraskatt nu - "trafikpremieskatt" - är bara ett tillfälligt sätt att ta in de pengar som redan lovats bort i alliansens skattesänkningar.

Den verkligt stora förändringen är inte denna tillfälliga skatt utan det som komma skall. Alltså det förebådade, nya system där olika grupper själva ska svara för sin ohälsa och sina skador. Bilister ska svara för sina egna sjukskrivningskostnader, skidåkare för sina, idrottare för sina, krogbesökare för sina etc. Och rätt snart är det då slut på allt vad solidariskt, skattefinansierat och generellt socialförsäkringssystem heter. I stället har vi fått en massa privata försäkringar - som i USA och vissa andra mera klassorättvisa länder än Sverige. Drömmen för dem som har mest och bäst ställt. Men rena mardrömmen för vanligt folk med högst normala inkomster som gynnas mest av generellt finansierade och försäkringsmässigt mera heltäckande allmänna socialförsäkringar.

Det skulle förvåna om ens särskilt många av de "nya röster" som Reinfeldts "nya arbetareparti" fick i senaste valet verkligen i grund och botten är anhängare av ett sådant systemskifte. Än mindre att en majoritet av svenska folket verkligen vill ha ett sådant systemskifte.

Det finns nog fler grupper än de arbetslösa med en allt magrare a-kassa som har skäl att börja fundera över vilket sorts regering vi egentligen har fått i Sverige efter valet i fjol.
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com

Tuff men ändå bra start för Storbritanniens Gordon Brown

Observerat och analyserat:
Tuff start för Storbritanniens Gordon Brown - men han visar sig hålla måttet med råge

Precis hemkommen från London, Bristol, Bath och Cardiff i Wales. Massor av tungt beväpnade poliser överallt efter bilbomberna i London och Glasgow. Inte minst i London men också så på exempelvis Bristols internationella flygplats när vi flög hem därifrån med SAS.Inte är Bristol, denna en gång så stolta sjöfartsstad, är inte mycket till hamnstad - numera. Men ett hyfsat bra universitet - Storbritanniens tionde bästa - har man dock. Och backiga gator så det räcker och blir över...och regn, massor av regn.

I brittiska media är det i dessa dagar - förståeligt nog - en minst sagt hård fokusering i media på bilbomberna och jakten på terroristerna som försökte destabilisera Gordon Brown och hans färska men uppenbarligen kompetenta, nya Labour-regering. Intrycket från långa intervjuer i BBC och tidningsläsning är att nye premiärministern Gordon Brown och hans nya Labour-ministär har börjat bra. Labour ligger åter före tories i opinionen. I mycket en reaktion på Tony Blair och hans impopulära uppslutning bakom George Walker Bush amerikanska och mot folkrätten stridande krigsäventyr i Irak. Men också på att Tony Blair lite för mycket arbetade med politiskt spin och mediautspel och för lite på att förankra politiken i parlamentet.

Av en lång intervju i BBC med Gordon Brown framgick klart att med Gordon Brown vid rodret blir det nu mindre spin och medieutspel men desto mera av traditionell och sammanhållen politisk som först presenteras i parlamentet, inte i media. Hur det blir med tillbakadragandet av de brittiska trupperna i södra Irak (Basra-regionen) är dock tills vidare mera oklart.

Men det skulle inte förvåna om det också på den punkten blir ett markerat skifte jämfört med epoken Tony Blair. Tids nog kommer väl besked om ett gradvist tillbakadragande av de brittiska trupperna från Irak. Men just för dagen har Gordon Brown och hans ministär fullt upp med "terrorbomb-kampanjen" på hemmaplan från extrema muslimers sida. Stoiskt bär det brittiska folket alla polisintripanden och förebyggande kollar av bilar och bagage med lugn och även en gnutta humor.

Ökat fokus på inrikespolitiskt centrala frågor
Men nog hade man kunnat önska sig att den sympatiska och kompetenta skotten Gordon Brown hade fått en roligare start än alla dessa bilbomber och inhemska terroristjakt. Konstateras kan dock att han så här långt hanterat också denna utmaning med stor och förtroendeingivande auktoritet. Folk känner sig trygga med Gordon Brown. Denne skotte och doktor i ekonomisk historia som är uppväxt i ett enkelt prästhem nära Edinburgh, där han också gick i skola tillsammans med arbetarnas barn. Hans engagemang för fattiga både i och utanför Storbritannien är äkta och inte bara politisk retorik. Under hans tioåriga tid som finansminister har det brittiska u-landsbiståndet tredubblats.

Och han är uppenbarligen också besjälad av att rusta upp den brittiska sjukvården och skolan ytterligare några snäpp, vilket framgick av den stora BBC-intervjun söndagen den 1 juli.

Samtidigt har han sedan sina många år som finansminister ett gott rykte om att sköta statsfinanserna på ett förtjänstfullt sätt. De brittiska ekonomin går på högvarv, antalet fattiga barnfamiljer i Storbritannien har minskat från fyra till en miljon. Mycket nog men ändå ett klart steg i rätt riktning efter alla Thatcher-åren med stora och växande klassklyftor klassamhället Storbritannien.

Med sitt starka patos kan Gordon Brown förväntas göra ännu lite mer för att vrida den politiska prioriteringen mera mot den inrikespolitiskt centrala frågorna för vanligt folk. Jobben, skolan, hälso- och sjukvården, bostäderna (svindyra men kvalitetsmässigt rätt kassa bostäder) och allt annat som hör vardagslivet till. ”Min övertygelse är att när den starke hjälper den svage så blir vi alla starkare”, sade Brown för några dagar sedan.

Premiärminister Gordon Brown, en riktig arbetshäst och i regel mycket påläst, kan förväntas göra sitt absolut bästa för att bädda för en ny, möjlig Labour-seger i kommande parlamentsval om kanske två år eller något mer. Chanserna för detta kan nog i nuläget bedömas som hyfsat goda.

Särskilt om också de brittiska trupperna hunnit lämpa Irak i god tid före nästa parlamentsval.
Robert Björkenwall(070-578 61 95);robert.bjorken@telia.com