Reinfeldts alliansregering i Sverige kunde knappast ha fått en sämre start
Den nyvalda borgerliga alliansregeringen under statsminister Fredrik Reinfeldts m-ledning har fått sämsta möjliga start. Knappast någon bryr sig om vad som står i regeringsdeklarationen eller vad partiledarna och de nya statsråden hade att säga häromdagen i riksdagsdebatten om den nya regeringens politik för de kommande åren.
All uppmärksamhet och allt medialjus är i stället riktat på moralbristerna hos ett antal politiska nybörjare som blivit statsråd och redan hunnit göra bort sig rejält. Hade den just nu tämligen stukade och slitna statsministern Reinfeldt haft Sveriges meste och längste statsministers sinne för humor hade han i nuläget kunnat citera ett Erlander-humoristiskt uttalande från strax efter valet 1948.
Så här sade Tage Erlander då: ”Valrörelser är nog bra bara man slapp att regera efteråt:”
Säkerligen ångrar Fredrik Reinfeldt nu att han tog in tre så populitiskt oprövade "wild card"-kort som kulturminister Cecilia Stegö Chilò, handelsminister Maria Borelius och migrationsminister Tobias Billström i sin nya regering.
Det har nu alla tre - med sina svarta affärer, tv-lincensskolk och lögnaktiga undanflykter - på överraskande kort tid lyckats rasera det Fredrik Reinfeldt och hans "nya" moderater byggt upp före och under valrörelsen. Det "nya" arbetarpartiet har åter - med dessa skatte- och licensfuskande unga m-statsråd medvetna "misstag" - fått tillbaka den gamla överklasstämpeln är tillbaka. Det mödosamma arbetet med att göra moderaterna till ett parti för vanligt folk har rasat ihop. Och det inser säkert statsminister Reinfeldt nu själv och förstår att uppförsbacken nu kommer att bli mycket tung för den nya regeringen.
Tycker man lagarna är fel så behöver man inte följa dem, har kulturminister Cecilia Stegö Chilò, handelsminister Maria Borelius och migrationsminister Tobias Billström, uppenbarligen ansett i sina tidigare liv. Den rätten har de bättre bemedlade tagit sig i alla tider, kontrade omedelbart oppositionen i går. Visserligen visste Reinfeldt om att kultur- och handelsministrarna anlitat svart arbetskraft redan innan de utnämndes.
Men undanflykterna och ursäkterna från de skattefuskande, färska statsråden om att dessa välavlönade f d journalister och konsulter om att de "inte hade råd" att göra annat imponerade inte ens på statsministern. Än mindre så på frågande journalister och en undrande allmänhet. Men ännu värre var att statsministern blev förd helt bakom ljuset av Cecilia Stegö Chilòs och - visar det sig nu också - migrationsminister Tobias Billströms 16- respektive 10-åriga bojkott av tv-licensen. Uppenbarligen så också av politiska skäl, detta eftersom dessa två nyliberala allt annat än "nya" moderater i grunden inte gillar public service-radio och tv. Och det av högsta hönset och den nu poltiskt ansvarige för public service-bolagen SvT (televisionen) och SR (public service-radion), nämligen kulturminister Cecilia Stegö Chilò.
Denna kalldursch för uppenbarligen också statsminister Reinfeldt personligen gör att han nu inför frågande journalister rakt ur säger att han "är arg och besviken". Han låter också förstår att han gärna velat veta om den innan regeringen slutgiltigt sattes samman. Sannolikt hade de nu fuskande ministrarna aldrig kommit med om han vetat innan vad han nu vet.
"Snyltar på andra"
Kulturministern har också fått be om ursäkt för att hon inte berättat hela sanningen. Och inför en lite parodisk pressträff upprepade gånger hasplat ur sig att för hennes 16-åriga, medvetna skolk från att betala tv-licensen "finns ingen förklaring". Trots att många vet att hon i andra sammanhang tidigare skrytit med sitt medvetna och politiskt motiverade "skubbande" från att betala licensen. Radiotjänsts verkställande direktör, Lars Lindberg - där tv-licensen inbetalas - skräder inte orden när han kommenterar det faktum att nyblivna kulturministern, Cecilia Stegö Chilò, inte betalat tv-licens på 16 år: "Hon är en snyltare som låter andra stå för kostnaderna."
Ett uttalande som väl spelar det riktigt problematiska med de fuskande ministrarnas beteende. Å ena sida vill de gäran ha topposter i samhället men å andra sidan förbehåller de sig själva rätten att stå över lagar och regler - och själva slippa vara med och finansiera kostnaden för det gemensamma. Men de vill gärna ha poster som ger dem makt att styra och ställa över verksamheterna. Det är just detta hyckleri och demonstrerade dubbelmoral som upprör mest och där den nya Reinfeldt-ledda, färska regeringen nu på mycket kort tid förlorat mycket eller det mesta av det man tidigare byggt upp.
Saken blir inte bättre av att "fuskministrar" (allmän beteckning i media) som Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius - så före detta journalister de är - trasslar in sig i alla möjliga krystade förklaringar till sitt beteende och bristande moral. Handelsminister Maria Borelius fick backa från att hon "inte hade råd" med vit barnpassning. Inkomstuppgifterna visade vid kontroll vara av det slaget att det blev uppenbart att hon ljög. Och kulturminister Stegö Chilò skyllde först på utlandsvistelse. Men hon betalade inte tv-licens vare sig före eller efter flytten.
Och häromdagen kom ännu en ny variant, "det finns ingen bra förklaring", innan hon flydde undan journalisterna.
Ändå vet många att det gör det visst. I Cecilia Stegö Chilòs tidigare, välkända nyliberala liv var det bekant i rätt vida kretsar att det här handlade om ett medvetet val att inte betala tv-licens. Något som hennes ideologiska frände i regeringen, migrationsminister Tobias Billström, också erkände den 12 oktober.
Till pjäsen hör dock att en kulturminister med ansvar för radio och tv aldrig kan säga något sådant offentligt. Då är man "rökt" bara därför i jobbet. Alltså drar hon till med lögnen "ingen bra förklaring" Men visst är det ironiskt att två tidigare journalister - som borde veta bättre om vad proffsig krishantering kräver - har dragit till med så uppenbart obegripliga och lögnaktiga undanflykter. Och med dessa sedan trasslat in sig och gjort sin sak ytterligare några grader värre. De om några borde veta att det är bäst att säga som det är direkt så är det gamla journalister.
Överklassens Rosenbad styr nu Sverige
Kulturminister Stegö Chilò - och för den delen också handelsminister Borelius - skulle kunna göra det enkelt för statsministern genom att självmant avgå. Alla trogna licensbetalare skulle nog tycka det vore bra. Utrikesminister Carl Bildt, som kallar sig själv ”moderat classic light”, har också lagt sig i och skyller den svarta hemhjälpen hos Stegö Chilò och Borelius på ”de höga skatterna”. Underförstått att det är tidigare socialdemokratiska regeringars fel. Den förre moderatledarens von oben-attityd stärker dock bara intrycket av överklassens Rosenbad som regerar Sverige – och att vi nu har två statsministrar. En som har den titeln och en annan som överprövar och mästrar när det passar.
Det är nästan så att man i nuläget tycker lite synd om statsminister Fredrik Reinfeldt. Han skulle nog helst vilja sparka dessa "fubbande" och ljugande statsråd direkt men anser sig inte kunna göra det - just nu.
Säkerligen har han - i sammanhanget orutinerad som han är - dock redan insett att utnämningarna av Stegö Chilò, Borelius och Billström (som dock svarat ärligare om sitt licensfusk) nog inte precis tillhör hans mest lyckade statsrådsutnämningar. Det är och förblir riskfyllt att utse ministrar utan eller med ytterst begränsad partipolitisk erfarenhet. Nu har dock dessa skandaliserade statsråd fått, som statsministern själv säger, "en andra chans" att om möjligt revanschera sig.
Men nog skulle det förvåna om dessa blir kvar hela mandatperioden för regeringen Reinfeldt.
I sin kammare kan väl Reinfeldt som nu fått en så usel start med sin nya regering fundera lite på om inte humoristen och självkritikern Tage Erlander ändå hade rätt: "”Valrörelser är nog bra bara man slapp att regera efteråt:”
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com (070-578 61 95)
All uppmärksamhet och allt medialjus är i stället riktat på moralbristerna hos ett antal politiska nybörjare som blivit statsråd och redan hunnit göra bort sig rejält. Hade den just nu tämligen stukade och slitna statsministern Reinfeldt haft Sveriges meste och längste statsministers sinne för humor hade han i nuläget kunnat citera ett Erlander-humoristiskt uttalande från strax efter valet 1948.
Så här sade Tage Erlander då: ”Valrörelser är nog bra bara man slapp att regera efteråt:”
Säkerligen ångrar Fredrik Reinfeldt nu att han tog in tre så populitiskt oprövade "wild card"-kort som kulturminister Cecilia Stegö Chilò, handelsminister Maria Borelius och migrationsminister Tobias Billström i sin nya regering.
Det har nu alla tre - med sina svarta affärer, tv-lincensskolk och lögnaktiga undanflykter - på överraskande kort tid lyckats rasera det Fredrik Reinfeldt och hans "nya" moderater byggt upp före och under valrörelsen. Det "nya" arbetarpartiet har åter - med dessa skatte- och licensfuskande unga m-statsråd medvetna "misstag" - fått tillbaka den gamla överklasstämpeln är tillbaka. Det mödosamma arbetet med att göra moderaterna till ett parti för vanligt folk har rasat ihop. Och det inser säkert statsminister Reinfeldt nu själv och förstår att uppförsbacken nu kommer att bli mycket tung för den nya regeringen.
Tycker man lagarna är fel så behöver man inte följa dem, har kulturminister Cecilia Stegö Chilò, handelsminister Maria Borelius och migrationsminister Tobias Billström, uppenbarligen ansett i sina tidigare liv. Den rätten har de bättre bemedlade tagit sig i alla tider, kontrade omedelbart oppositionen i går. Visserligen visste Reinfeldt om att kultur- och handelsministrarna anlitat svart arbetskraft redan innan de utnämndes.
Men undanflykterna och ursäkterna från de skattefuskande, färska statsråden om att dessa välavlönade f d journalister och konsulter om att de "inte hade råd" att göra annat imponerade inte ens på statsministern. Än mindre så på frågande journalister och en undrande allmänhet. Men ännu värre var att statsministern blev förd helt bakom ljuset av Cecilia Stegö Chilòs och - visar det sig nu också - migrationsminister Tobias Billströms 16- respektive 10-åriga bojkott av tv-licensen. Uppenbarligen så också av politiska skäl, detta eftersom dessa två nyliberala allt annat än "nya" moderater i grunden inte gillar public service-radio och tv. Och det av högsta hönset och den nu poltiskt ansvarige för public service-bolagen SvT (televisionen) och SR (public service-radion), nämligen kulturminister Cecilia Stegö Chilò.
Denna kalldursch för uppenbarligen också statsminister Reinfeldt personligen gör att han nu inför frågande journalister rakt ur säger att han "är arg och besviken". Han låter också förstår att han gärna velat veta om den innan regeringen slutgiltigt sattes samman. Sannolikt hade de nu fuskande ministrarna aldrig kommit med om han vetat innan vad han nu vet.
"Snyltar på andra"
Kulturministern har också fått be om ursäkt för att hon inte berättat hela sanningen. Och inför en lite parodisk pressträff upprepade gånger hasplat ur sig att för hennes 16-åriga, medvetna skolk från att betala tv-licensen "finns ingen förklaring". Trots att många vet att hon i andra sammanhang tidigare skrytit med sitt medvetna och politiskt motiverade "skubbande" från att betala licensen. Radiotjänsts verkställande direktör, Lars Lindberg - där tv-licensen inbetalas - skräder inte orden när han kommenterar det faktum att nyblivna kulturministern, Cecilia Stegö Chilò, inte betalat tv-licens på 16 år: "Hon är en snyltare som låter andra stå för kostnaderna."
Ett uttalande som väl spelar det riktigt problematiska med de fuskande ministrarnas beteende. Å ena sida vill de gäran ha topposter i samhället men å andra sidan förbehåller de sig själva rätten att stå över lagar och regler - och själva slippa vara med och finansiera kostnaden för det gemensamma. Men de vill gärna ha poster som ger dem makt att styra och ställa över verksamheterna. Det är just detta hyckleri och demonstrerade dubbelmoral som upprör mest och där den nya Reinfeldt-ledda, färska regeringen nu på mycket kort tid förlorat mycket eller det mesta av det man tidigare byggt upp.
Saken blir inte bättre av att "fuskministrar" (allmän beteckning i media) som Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius - så före detta journalister de är - trasslar in sig i alla möjliga krystade förklaringar till sitt beteende och bristande moral. Handelsminister Maria Borelius fick backa från att hon "inte hade råd" med vit barnpassning. Inkomstuppgifterna visade vid kontroll vara av det slaget att det blev uppenbart att hon ljög. Och kulturminister Stegö Chilò skyllde först på utlandsvistelse. Men hon betalade inte tv-licens vare sig före eller efter flytten.
Och häromdagen kom ännu en ny variant, "det finns ingen bra förklaring", innan hon flydde undan journalisterna.
Ändå vet många att det gör det visst. I Cecilia Stegö Chilòs tidigare, välkända nyliberala liv var det bekant i rätt vida kretsar att det här handlade om ett medvetet val att inte betala tv-licens. Något som hennes ideologiska frände i regeringen, migrationsminister Tobias Billström, också erkände den 12 oktober.
Till pjäsen hör dock att en kulturminister med ansvar för radio och tv aldrig kan säga något sådant offentligt. Då är man "rökt" bara därför i jobbet. Alltså drar hon till med lögnen "ingen bra förklaring" Men visst är det ironiskt att två tidigare journalister - som borde veta bättre om vad proffsig krishantering kräver - har dragit till med så uppenbart obegripliga och lögnaktiga undanflykter. Och med dessa sedan trasslat in sig och gjort sin sak ytterligare några grader värre. De om några borde veta att det är bäst att säga som det är direkt så är det gamla journalister.
Överklassens Rosenbad styr nu Sverige
Kulturminister Stegö Chilò - och för den delen också handelsminister Borelius - skulle kunna göra det enkelt för statsministern genom att självmant avgå. Alla trogna licensbetalare skulle nog tycka det vore bra. Utrikesminister Carl Bildt, som kallar sig själv ”moderat classic light”, har också lagt sig i och skyller den svarta hemhjälpen hos Stegö Chilò och Borelius på ”de höga skatterna”. Underförstått att det är tidigare socialdemokratiska regeringars fel. Den förre moderatledarens von oben-attityd stärker dock bara intrycket av överklassens Rosenbad som regerar Sverige – och att vi nu har två statsministrar. En som har den titeln och en annan som överprövar och mästrar när det passar.
Det är nästan så att man i nuläget tycker lite synd om statsminister Fredrik Reinfeldt. Han skulle nog helst vilja sparka dessa "fubbande" och ljugande statsråd direkt men anser sig inte kunna göra det - just nu.
Säkerligen har han - i sammanhanget orutinerad som han är - dock redan insett att utnämningarna av Stegö Chilò, Borelius och Billström (som dock svarat ärligare om sitt licensfusk) nog inte precis tillhör hans mest lyckade statsrådsutnämningar. Det är och förblir riskfyllt att utse ministrar utan eller med ytterst begränsad partipolitisk erfarenhet. Nu har dock dessa skandaliserade statsråd fått, som statsministern själv säger, "en andra chans" att om möjligt revanschera sig.
Men nog skulle det förvåna om dessa blir kvar hela mandatperioden för regeringen Reinfeldt.
I sin kammare kan väl Reinfeldt som nu fått en så usel start med sin nya regering fundera lite på om inte humoristen och självkritikern Tage Erlander ändå hade rätt: "”Valrörelser är nog bra bara man slapp att regera efteråt:”
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com (070-578 61 95)
posted by rbjorkenwall at 2:08 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home