Moderaterna lade beslag på de tunga posterna
Från talarstolen i riksdagen presenterade Sveriges nye statsminister Fredrik Reinfeldt, m, fredagen den 6 oktober sin nya ministär. Moderate före detta statsministern Carl Bildt blir utrikesminister. En stor överraskning enligt många bedömare, också med tanke på att den tidigare men nu sannolikt utklarade konflikterna mellan före detta ungdomsförbundaren Reinfeldt och den tidigare moderate partiledaren Carl Bildt. Hur länge dröjer det innan den gamle statsministern börjar uttala sig på tvärs mot regeringens officiella linje enligt regeringsdeklarationens policydokument? Sannolikt inte så länge.
Vice statsminister och näringsminister är Maud Olofsson, c, justitieminister Beatrice Ask, m, försvarsminister Mikael Odenberg, m, socialminister Göran Hägglund, kd, utbildningsminister Lars Leijonborg, fp, skolminister den hårdföre majoren Jan Björklund, fp. Alla väntade utnämningar, utom försvarsminister Odenberg, som nog själv gärna hellre velat bli finansminister. Den posten går nu till moderaternas chefsekonom och politiska strategen Anders E Borg, Reinfeldts nära förtrogna.
Borg kommer att få en mycket tuff uppgift att hålla statsfinanserna i fortsatt strama tyglar och försöka sätta p för allehanda löften som de olika allianspartierna annars gärna vill ha genomförda så snart som möjligt inför sina egna väljare och partiaktivister. Av tradition har just detta varit något av en akilleshäl i tidigare borgerliga koalitionsregeringar. Om så blir fallet också nu, ja det avgör – jämte sysselsättningspolitiken – i mångt och mycket utsikterna för Reinfeldt-regeringen att bli omvald i 2010 års riksdagsval.
Så finansminister Borg – ekonom utan större politiska meriter – måste lyckas, om alliansregeringen ska kunna sitta kvar mer än en mandatperiod.
En annan tung regeringspost som moderaterna också lägger beslag på är arbetsmarknadsministerposten, som går till moderaternas tidigare partisekreterare Sven Otto Littorin. Också han måste lyckas bra med att förverkliga åtminstone en del av de i valrörelsen väl yviga vallöftena om jobben, för att regeringens mandattid ska bli mer än fyra år.
I regeringsdeklarationen har stats-minister Fredrik Reinfeldt redan utlovat att arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, ska göras om i grunden. Vad det konkret innebär återstår att se. Men ostridigt är att S.O Littorin – precis som Anders Borg – kommer att få en av regeringens tuffare uppgifter. Här prövas hållfastheten i den Reinfeldt-ledda alliansens vallöften mot verkligheten.
Den nya näringsministern Maud Olofsson får också hon tämligen snart prövas mot verkligheten. Undrar vad till exempel en nybliven centerpartistisk riksdagsman som Per Åsling från Trångsund i Jämtland säger till sin partikamrat Maud Olofsson, när hon och alliansregeringen nu vill ta bort skattesubventionen för köp av hemdator redan i sin första budget och till exempel gör 40 personer arbetslösa på it-företaget Sykes i Sveg i Härjedalen?
Totalt handlar det, enligt it-företagens studie, om 3 000 it-jobb som försvinner. Detta för att Maud Olofsson och alliansen i stället ska ha råd att satsa på vallöftet att införa ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster i hemmet (städjobb etcetera) som främst väntas bli anlitade av välbeställda hushåll och moderatväljare. Blir detta verklighet, så byts hyfsat välbetalda och framtidsinriktade it-jobb mot lågbetalda städjobb i hemmet. Knappast något som är i linje med vad som sägs i regeringens egen regeringsförklaring om satsningar på kompetens, tillväxt och förbättrad konkurrenskraft i en allt mera globaliserad värld.
Undrar vad Beatrice Ask på justitiedepartementet säger till sina gamla skolkamrater och mamma damfrissan hemma i Sveg apropå de 40 it-jobben på Sykes som nu är hotade? Valet av näringslivslobbyisten (chef för tankesmedjan Timbro) och före detta journalisten Cecilia Stegö-Chilo, m som ny kulturminister känns som en av regeringen Reinfeldts verkliga chansningar. Frågan är vad som händer med public service-radion och -tv:n, nu är det många som säkert undrar. Och går hon verkligen hem bland kulturarbetarna på landets museer och teatrar?
Folkpartisten Nyamko Sabuni är en mycket kontroversiell chansning som jämställdhets- och integrationsminister. Hur gångbar är hennes mycket hård-föra linje i de sedan länge så infekterade integrationsfrågorna? Betydligt säkrare kort är då den rutinerade Eskil Erlandsson, c, som ny jordbruksminister, biståndsminister Gunilla Carlsson, m, infrastruktur- minister Åsa Torstensson på näringsdepartementet, den för det EU-skeptiska svenska folket väl EU-entusiastiska EU-ministern Cecilia Malmström, folkhälsominister Maria Larsson, kd, och socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson, m, samt den allmänpolitiskt kunnige före detta centerpolitikern och generaldirektören Andreas Carlgren som ny miljöminister.
Däremot kan man undra hur en i politiska sammanhang så färsk person som före detta journalisten Maria Borelius, m, kommer att klara jobbet som handelsminister. Den nye migrationsministern Tobias Billström, m, kan också få det svettigt på sitt jobb. Den ofta så pratige men rutinerade krist- demokratiske politikern Mats Odell måste hålla tungan rätt i mun, om han ska klara jobbet som ny finansmarknadsminister och privatiseringsminister för statliga företag någorlunda bra.
På ett antal punkter känns det med andra ord rätt ”skakigt”, men vi får väl se tiden an. Alla statsråd kommer nog inte att sitta mandatperioden ut.
En kärnfråga i sammanhanget är följande: Den avgående socialdemokratiska regeringen Perssons mål har varit att 80 procent av 5,8 miljoner av den vuxna befolkningen (20–64 år), ska vara sysselsatt.
Alliansregeringen bör rimligen också sätta upp ett mål för den här mandatperioden. Men något sådant fanns inte i Renfeldts regeringsförklaring. Men med tanke på den hårda profileringen i valrörelsen på jobbpolitiken är det rimligt att ställa frågan: Siktar Reinfeldt och hans alliansregering nu på ett ännu högre mål än 80 procent?
Och hur ska det i praktiken gå till att ge alla arbetslösa en "personlig coach" när AMS ska bantas och göras om i grunden?
Robert Björkenwall
(skrivet 6 oktober 2006)
Vice statsminister och näringsminister är Maud Olofsson, c, justitieminister Beatrice Ask, m, försvarsminister Mikael Odenberg, m, socialminister Göran Hägglund, kd, utbildningsminister Lars Leijonborg, fp, skolminister den hårdföre majoren Jan Björklund, fp. Alla väntade utnämningar, utom försvarsminister Odenberg, som nog själv gärna hellre velat bli finansminister. Den posten går nu till moderaternas chefsekonom och politiska strategen Anders E Borg, Reinfeldts nära förtrogna.
Borg kommer att få en mycket tuff uppgift att hålla statsfinanserna i fortsatt strama tyglar och försöka sätta p för allehanda löften som de olika allianspartierna annars gärna vill ha genomförda så snart som möjligt inför sina egna väljare och partiaktivister. Av tradition har just detta varit något av en akilleshäl i tidigare borgerliga koalitionsregeringar. Om så blir fallet också nu, ja det avgör – jämte sysselsättningspolitiken – i mångt och mycket utsikterna för Reinfeldt-regeringen att bli omvald i 2010 års riksdagsval.
Så finansminister Borg – ekonom utan större politiska meriter – måste lyckas, om alliansregeringen ska kunna sitta kvar mer än en mandatperiod.
En annan tung regeringspost som moderaterna också lägger beslag på är arbetsmarknadsministerposten, som går till moderaternas tidigare partisekreterare Sven Otto Littorin. Också han måste lyckas bra med att förverkliga åtminstone en del av de i valrörelsen väl yviga vallöftena om jobben, för att regeringens mandattid ska bli mer än fyra år.
I regeringsdeklarationen har stats-minister Fredrik Reinfeldt redan utlovat att arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, ska göras om i grunden. Vad det konkret innebär återstår att se. Men ostridigt är att S.O Littorin – precis som Anders Borg – kommer att få en av regeringens tuffare uppgifter. Här prövas hållfastheten i den Reinfeldt-ledda alliansens vallöften mot verkligheten.
Den nya näringsministern Maud Olofsson får också hon tämligen snart prövas mot verkligheten. Undrar vad till exempel en nybliven centerpartistisk riksdagsman som Per Åsling från Trångsund i Jämtland säger till sin partikamrat Maud Olofsson, när hon och alliansregeringen nu vill ta bort skattesubventionen för köp av hemdator redan i sin första budget och till exempel gör 40 personer arbetslösa på it-företaget Sykes i Sveg i Härjedalen?
Totalt handlar det, enligt it-företagens studie, om 3 000 it-jobb som försvinner. Detta för att Maud Olofsson och alliansen i stället ska ha råd att satsa på vallöftet att införa ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster i hemmet (städjobb etcetera) som främst väntas bli anlitade av välbeställda hushåll och moderatväljare. Blir detta verklighet, så byts hyfsat välbetalda och framtidsinriktade it-jobb mot lågbetalda städjobb i hemmet. Knappast något som är i linje med vad som sägs i regeringens egen regeringsförklaring om satsningar på kompetens, tillväxt och förbättrad konkurrenskraft i en allt mera globaliserad värld.
Undrar vad Beatrice Ask på justitiedepartementet säger till sina gamla skolkamrater och mamma damfrissan hemma i Sveg apropå de 40 it-jobben på Sykes som nu är hotade? Valet av näringslivslobbyisten (chef för tankesmedjan Timbro) och före detta journalisten Cecilia Stegö-Chilo, m som ny kulturminister känns som en av regeringen Reinfeldts verkliga chansningar. Frågan är vad som händer med public service-radion och -tv:n, nu är det många som säkert undrar. Och går hon verkligen hem bland kulturarbetarna på landets museer och teatrar?
Folkpartisten Nyamko Sabuni är en mycket kontroversiell chansning som jämställdhets- och integrationsminister. Hur gångbar är hennes mycket hård-föra linje i de sedan länge så infekterade integrationsfrågorna? Betydligt säkrare kort är då den rutinerade Eskil Erlandsson, c, som ny jordbruksminister, biståndsminister Gunilla Carlsson, m, infrastruktur- minister Åsa Torstensson på näringsdepartementet, den för det EU-skeptiska svenska folket väl EU-entusiastiska EU-ministern Cecilia Malmström, folkhälsominister Maria Larsson, kd, och socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson, m, samt den allmänpolitiskt kunnige före detta centerpolitikern och generaldirektören Andreas Carlgren som ny miljöminister.
Däremot kan man undra hur en i politiska sammanhang så färsk person som före detta journalisten Maria Borelius, m, kommer att klara jobbet som handelsminister. Den nye migrationsministern Tobias Billström, m, kan också få det svettigt på sitt jobb. Den ofta så pratige men rutinerade krist- demokratiske politikern Mats Odell måste hålla tungan rätt i mun, om han ska klara jobbet som ny finansmarknadsminister och privatiseringsminister för statliga företag någorlunda bra.
På ett antal punkter känns det med andra ord rätt ”skakigt”, men vi får väl se tiden an. Alla statsråd kommer nog inte att sitta mandatperioden ut.
En kärnfråga i sammanhanget är följande: Den avgående socialdemokratiska regeringen Perssons mål har varit att 80 procent av 5,8 miljoner av den vuxna befolkningen (20–64 år), ska vara sysselsatt.
Alliansregeringen bör rimligen också sätta upp ett mål för den här mandatperioden. Men något sådant fanns inte i Renfeldts regeringsförklaring. Men med tanke på den hårda profileringen i valrörelsen på jobbpolitiken är det rimligt att ställa frågan: Siktar Reinfeldt och hans alliansregering nu på ett ännu högre mål än 80 procent?
Och hur ska det i praktiken gå till att ge alla arbetslösa en "personlig coach" när AMS ska bantas och göras om i grunden?
Robert Björkenwall
(skrivet 6 oktober 2006)
posted by rbjorkenwall at 1:53 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home