I högerpopulismens Polen och Östeuropa

Observerat och värderat: Häromveckan när jag med ett gäng seniorjournalister besökte ett stort grannland på andra sidan Östersjön hade jag åter anledning att fundera över detta med högerpopulismen i många europeiska grannländer. Polen styrs sedan några år tillbaka av ett socialkonservativt och högerpopulistiskt parti, PiS, med starkt socialkonservativt och religiöst stuk. Lite mer så än vad som är fallet för deras grannländers högerpopulistiska regerings- eller växande oppositionspartier. PiS är dock – i motsats till vissa andra populistpartier – bland annat med tanke på det omfattande EU-stöd Polen fått och får i sig emot EU, och inte heller Putin- och Rysslandsvänligt. Men PiS-partiledaren Jaroslaw Kaczynski, som i praktiken styr landet utan att ens ingå i regeringen eller är landets president, och styr i stora drag enligt samma modell som Orbáns Fidesz-styrda Ungern. Polens Kaczynski och Ungerns Orbán backar för övrigt nästan alltid backar upp varandra mot EU:s ofta återkommande kritik mot hur Polen och Ungern stryper medias och rättsväsendets oberoende (precis nu, trots EU-varningar, tillsatt egna, regeringsvänliga domare) och rätten att granska hur makten utövas i dessa två partnerländer. Och trots att FN:s klimatpanel IPCC nyss har levererat en ny larmrapport om globala klimathotet tillhör Polen – ihop med andra forna östländer – med sitt stora beroende av fossil uppvärmning och 100 000 kolgruvearbetare den grupp som starkast är emot EU-förslag om kraftigt minska koldioxidutsläpp till 2030. Om PiS – med sin starkt kvinnofientliga, mänskliga rättighetsundergrävande och främlingsfientliga politik - överlever också nästa parlamentsval återstår att se i det politiskt djupt delade Polen. Men beslutet om en sänkt pensionsålder och för polska förhållanden bra barnbidrag ihop med en stark ekonomisk tillväxt har hittills gett PiS-styret ett stabilt folkligt stöd på runt 40 procent av den polska väljarkåren. Men särskilt bland unga, intellektuella och många kvinnor växer protesterna och missnöjet med den djupt konservative högerpopulisten Kaczynski och hans PiS-styre. Men för att välta PiS-styret i nästa parlamentsval krävs också att den hittills så splittrade liberala och socialdemokratiska oppositionspartierna förmår ena sig. Riktigt där är inte 38 miljonerslandet Polen - ännu. I Kaczynskis politiska partner Orbán och hans Fidesz-styre i Ungern har man dock gått ännu längre ut på den främlingsfientliga vägen än Polen. För övrigt något av ett favoritland för Åkesson och hans SD och där Fidesz ännu är ett systerparti till Moderaterna i Europaparlamentet. Ungerns EU-medlemskap har dock hittills hindrat Ungerns regeringschef Viktor Orbán från att gå ännu längre än vad man hittills gjort undergräva de mänskliga rättigheterna och strypa medias frihet i landet. Orbán har i motsats till Kaczynski nära band till Putin. Därtill har Ungern på många sätt blivit något av ett centrum för antidemokratiska och EU-fientliga högerpopulistiska rörelser från stora delar av världen. I senaste parlamentsvalet fick Fidesz fick runt 50 procent i väljarstöd. Lägg därtill att där också finns ett i parlamentet finns ett parti som är ännu mer extremt, nämligen Jobbik. Men på många sätt är de grenar på samma högerextrema träd. Så här behöver de starkt högerextrema inte hymla med sina förebilder. Regeringschefen står ju på samma sida ideologiskt och i konkret politik. I Polens tidigare så brutala ockupationsmakt – besök gärna det fina Andra världskrigsmuseet och Westerplatte där andra världskriget började i Gdansk! - och nuvarande stora, fredliga grannland Tyskland lutar Merkels CDU:s systerparti CSU i Bayern (ingår i förbundsregeringen) mer och mer åt höger. CSU för allt tydligare sin egen flyktingpolitik, delvis av stark oro för konkurrensen från högerpopulisterna (AfD) och väljarflykt till både AfD och De Gröna i sin nu vikande maktbas i Bayern. Ursprungligen var AfD en ren proteströrelse mot euron. Numera är AfD främst ett växande högerextremt och främlingsfientligt parti med särskilt starkast stöd i östra Tyskland (f d DDR). I färska opinionsmätningar har man seglat upp som ett stabilt 18 procentsparti, ungefär på samma nivå som de tyska socialdemokraterna, SPD. En djupt oroande utveckling i det stora och viktiga EU-landet Tyskland. Nu när vi i maj 2019 går mot Europaparlamentsval och val av en ny EU-kommission. Och innan dess ska Brexit och Storbritanniens utträde ur EU vara genomfört – på ena eller andra sättet. Möjligen föregått av ett nyval. Känns det – också med tanke på Trump i USA och nya, akuta klimathot – som vi lever i den bästa av världar just nu? Kanske blir det ännu lite mörkare innan det möjligen ljusnar. Senare. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Östra Småland 14/19 - http://www.ostrasmaland.se/debatt/i-hogerpopulismens-osteuropa-och-tyskland/ -, Arbetarbladet 16/10; https://demokraatti.fi/robert-bjorkenwall-i-hogerpopulismens-osteuropa-och-tyskland), Nyfiken grå 22/10 http://www.nyfikengra.se/hogerpopulismens-europa-brer-ut sig/,Värmlands Folkblad 26/10 https://www.vf.se/2018/10/25/i-hogerpopulismens-osteuropa-och-tyskland/, Gotlands tidningar/Folkbladet 25/10 m fl