Vilka hot ska försvaret rustas för?

Vad innebär den kraftiga upprustningen och moderniseringen av såväl konventionella stridsmedel som kärnvapen intill våra gränser för säkerheten i vår del av världen. Tämligen ostridigt i nuläget är att det svenska försvaret stegvis behöver byggas upp. Bred politisk enighet råder därom. Men hur ser den hotbild ut som försvaret ska hantera? I den politiska debatten har frågan om nästa budget och hur mycket pengar som ska skjutas till åt försvaret tagit mer plats än kärnfrågan om vilket hot de satsade pengarna ska kunna möta och avvärja. Även om det bedöms som osannolikt att den växande arsenalen av vapen som idag finns samlade kring Östersjön och på Nordkalottens skulle komma till bruk i ett direkt anfall mot Sverige kan en konflikt i vår del av världen heller inte uteslutas. Den tilltro som efter Sovjetunionens fall fanns till en i Europa fortsatt stabil, fredlig och demokratisk utveckling har brutits. Det ryska anfallet på först Georgien och senare annekteringen av Krim och agerandet vid ockupationen av Donetskområdet i Ukraina har visat att man från rysk sida är beredd att bryta mot folkrätten och bruka vapenmakt för att nå politiska mål som egen kontroll över nationellt viktiga rysktalande områden. Även de brutala bombinsatserna i Syrien och kriget mot IS-terrorn visar på den ryska viljan och förmågan att som militär stormakt bruka vapenmakt. Den snabba och på bara några få år genomförda upprustningen som skett i Ryssland har i huvudsak koncentrerats till de västra delarna av landet. Idag står med både materiel och personal väl rustade förband placerade i såväl gränslandet mot Finland som utmed gränsen till såväl de baltiska staterna som Polen. Hit har också NATO flyttat fram sina positioner genom att placera ut såväl mer trupp som fler missiler i Polen och trupper i Baltikum. I den ryska enklaven Kaliningrad finns både kryssningsrobotar och andra typer av nya missiler uppställda med räckvidd nog att nå långt in i de södra delarna av Sverige och är möjliga att ladda med taktiska kärnspetsar. Vid gränsen mot Estland ligger en av de ryska flygbaserna för kärnvapenbärande bombflyg. I norr finns idag moderna strategiska kärnvapen på långdistansrobotar placerade vid gränsen mot Finland och Norge och där också de konventionella förbanden – såväl ryska- som natoförband - fått kraftiga förstärkningar. Att Sverige i ett läge där de internationella spänningarna kan gå över i öppet krig måste förbereda sig för möjligheten att bli utsatt för anfall med inte bara konventionella vapen utan också kärnvapen är uppenbart. Från Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) konstateras att Ryssland på ett påtagligt vis intensifierat kärnvapenretoriken. Den ryska politiska ledningen har tydligt förklarat att man är beredd att använda sådana och att de ingår idag som en viktig del i den nya ryska militära doktrinen. Detta inte minst som ett medel att snabbt sättas in för att stoppa motanfall mot egna militära operationer. USA och Donald Trump har signalerat att också USAs kärnvapen ska rustas upp till att bli världsledande. Trump har därtill också förklarat att det så kallade ”icke spridningsavtalet” som kom till för att stoppa fler länder från att få kärnvapen inte längre är aktuellt. Knappast ett lugnande besked. För Sveriges del innebär de nya hoten att såväl det militära som det civila försvaret måste stärkas rejält. Samtidigt måste svensk militär också ha förmågan att med vapenmakt hindra en fiende från att ta svenskt territorium samt att vara förberedd för att möta ett modernt hybridkrig där inte bara vapen utan också propaganda med falska nyheter, infiltratörer, störningar i infrastruktur som datatrafik och elförsörjning. Ingrepp i landets ekonomi finns också med på listan sida vid sida med kärnvapenhotet och hotet från moderna elektronikstörande vapen. Oberoende av varifrån ett anfall mot Sverige kan komma behöver vi för att kunna värna landet så snabbt som möjligt bygga upp försvaret. Detta genom värnplikten utbildade soldater och befäl, förstärka luftförsvaret med såväl mer flyg som luftvärnsrobotar, marinen med nya sjövärnsrobotar och u-båtar samt armén förses med modernt artilleri. Civilförsvaret måste också få resurstillskott för att för hela befolkningen kunna säkra tillgången till mot moderna vapen effektiva skyddsrum. Det psykologiska försvaret och försvaret mot angrepp mot landets infrastruktur behöver stärkas samtidigt som våra civila myndigheter och för ekonomin viktiga verksamheter måste löpande övas för att klara sina uppgifter också utan datorstöd. Önskvärt är då att denna uppbyggnad kan ske i så bred politisk enighet som möjligt. Robert Björkenwall tillsammans med Jaan Ungerson (Publicerad i bl a Skånska Dagbladet 28/2,Värmlands Folkblad 1 mars,Östra Småland 2/3,Hälsinglands tidningar (H-T,S-K,Lj-P och Ljusnan) 14/3, Nerikes Allehanda m fl)