Löfvens grannlaga uppgift men nu måste han också leverera

S-ledaren Stefan Löfven har ett grannlaga jobb att nu sno ihop en kompetent regering och sy ihop en budget och regeringsförklaring som – trots förväntade kompromisser – inte gör s-väljarna så besvikna att de omöjliggör en valframgång i nästa riksdagsval. Oaktat detta så skadar det inte att påminna om ett antal problemområden där Stefan Löfven och den blivande finansministern Magdalena Andersson inte får misslyckas i de nu pågående förhandlingarna med miljöpartiet, MP. Den första viktiga punkten som en Löfven-ledd S-MP-regering nu måste klara ut är att lägga fram ett rejält sysselsättningspaket. Det handlar om 90-dagarsgarantin (jobb, praktik eller utbildning) för unga, om stora och nödvändiga infrastrukturinvesteringar, om att öka bostadsbyggandet och om att rusta upp arbetsmarknadspolitiken. Bäst hade givetvis i nuläget varit om Löfven och Andersson då förmått lämna det i nuläget onödiga 1 %-iga överskottsmålet i våra samlade statsfinanser till förmån för ett balansmål - och därmed ge sysselsättningspolitiken, skol- och infrastruktursatsningarna lite större finansiella muskler. Men tyvärr är nog detta att hoppas för mycket. Dock kommer Löfven & co inte ifrån att det ny krävs rejäla satsningar för att medborgarna i stort och de egna väljarna i synnerhet ska kunna bli rimligt nöjda. Den andra centrala punkten nu är att en ny regering måste presenterar förbättringar av de urholkade sociala försäkringarna. Arbetslöshetsförsäkringen måste ovillkorligen förbättras genom att taket höjs och alliansens försämringar av sjukförsäkringen måste också rättas till. På detta område finns inget utrymme för Socialdemokraterna att åstadkomma några urvattnade kompromisser. Ty då lurar ett hotande valnederlag runt hörnet i nästa val. Möjligen så redan i ett förtida val. Den tredje centrala punkten är att det nu förutsätts att Socialdemokraterna och Miljöpartiet gör verklighet av löftena att satsa rejäla resurser på den gemensamma välfärden. Det handlar här om åtskilliga miljarders satsningar på bland annat mindre skolklasser, bättre skolresultat och fler anställda i vården och äldreomsorgen. Den fjärde centrala punkten är att det nu – vilket väljarströmmarna i senaste valet tydligt visar – behöver tas rejäla steg på vägen mot att avveckla den så kallade pensionärsskatten. Det handlar om både rättvisa och trovärdighet. Och hela skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare måste rimligen slutas inom en fyra till femårsperiod. Den femte punkten är att en ny, Löfven-ledd regering i kommande regeringsförklaring måste nu också ge en tydlig signal om en kursändring vad gäller den växande ojämlikheten i Sverige. Här handlar det om att både ord och handling tydliggöra att regeringen vill minska barnfattigdomen genom bland annat höjda barnbidrag; minskade inkomstskillnader genom en mer omfördelande skattepolitik; en förbättrad och mer jämlik välfärd genom att vinstintressena i privata välfärdsbolag stryps och aktiva regionalpolitiska insatser sätts in för att hela landet ska leva. En Löfven-ledd regering måste – om den vill överleva ett kommande val – inte nöja sig med låga ambitioner. Gör man det, så är risken stor att inte minst Socialdemokraterna kan gå mot ett sämre valresultat (än det senaste blygsamma 31,2 proc.) i nästa riksdagsval. Därför får Stefan Löfven i de nu pågående förhandlingarna inte vika ner sig på dessa punkter i de nu pågående förhandlingarna med Miljöpartiet. Samtidigt är just dessa fem punkter de områden där det borde finnas goda möjligheter att samla ett bredare stöd i nuvarande “tungan på vågen”-riksdag än vad som svarar mot de två regeringspartiernas representation i riksdagen. Så våga spänna bågen, Stefan Löfven. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Arbetarbladet 25/9, LT i Jämtland 26/9 m fl)